Spacescapes analyser finns redovisade i rapporten Stadsbyggnadsanalyser för Nya Årstafältet. En sammanfattning av rapporten följer nedan.

STRÅK: Med den föreslagna planstrukturen för Nya Årstafältet skapas starka stadsdelsövergripande stråk genom Årstafältet som knyter ihop den nya stadsdelen med omgivningen. Årstafältet blir en korsningspunkt som knyter ihop långa viktiga stråk som Johanneshovsvägen från Globen-Gullmarsplan, Huddingevägen från Älvsjö-Örby, Sockenvägen från Enskede, Göta Landsväg från Liseberg-Östberga, och Årstabergsvägen från Liljeholmen-Årstaberg. I detta perspektiv blir Årstafältet en naturlig knutpunkt i den sk. Söderstaden som är den framtida visionen för Södermalms utvidgning utanför tullarna. Östberga får starka lokala kopplingar till Nya Årstafältet. Det viktigaste stråket går från Göta landsväg och Valla rakt in i Östbergas centalaste delar. Detta stråks integrationseffekter stärks av de målpunkter som planeras här så som sporthall och bollplaner.

TÄTHET: Enligt planen föreslås fastighetsexploateringstalet 2 samt 3 i fastigheter längs de centralaste stråken. Detta innebär en kvartersexploatering (fastighet plus halva gatan) blir ca 1,5 respektive 2.. Detta är dubbelt så tätt som Stockholms nuvarande närförorter Årsta, Hammarbyhöjden och Traneberg. Det är dock 50-75% av innerstadens exploateringsgrad på kvarterssnivå. Denna exploateringsgrad är tillräcklig för att medge stora gårdar, bra utemiljö och ljusa lägenheter. Den totala exploateringen resulterar i ca 510 000 BTA. Med antagandet att 25% avsätts till lokaler för service, handel och kontor innebär det ca 380 000 kvm bostadsyta, eller ca 3800 lägenheter. Detta innebär ungefär 7600 nya boende. Antalet boende motsvarar ungefär så många som idag bor i Skapnäck, Midsommarkransen, Aspudden eller Bredäng, och dubbelt så många som idag bor i Östberga. Ca 130 000 kvm lokalyta innebär ca 2600 arbetsplatser.

FUNKTIONSBLANDNING: Förutsättningarna för blandstad är med föreslagen exploatering, övergripande och lokala stråk samt den stora parken mycket goda. Tätheten är tillräckligt hög för att skapa ett intressant folkliv och underlag för lokala butiker, caféer och restauranger. Läget nära Södra länken och Huddingevägen gör att här finns attraktioner för näringsliv och kontor att lokalisera sig. Det finns goda förutsättningar för verksamheter i gatuplan längs flera gatustråk. Om det inte är handel så kan det vara andra verksamhets och kontorslokaler, vilket skulle stärka upplevelsen av blandstad i den nya stadsdelen. Den starkaste kommersiella noden ligger vid det norra parktorget nära Årstafältets tvärbanestation och i anslutning till avfarten för Södra länken. Men det är även viktigt att det kan skapas lokaler längs stråken in mot Östberga och Valla.

STADSRUM: Det största och viktigaste stadsrummet i denna planstruktur är givetvis fältet. Med sin storlek och attraktivitet skapar den en regional offentlighet som ger den nya stadsdelen en alldeles särskilt central roll i Söderort och den framtida Söderstaden. I kombination med det nya huvudgatunät som föreslås ges stadsdelen som helhet en central roll och i mötet med huvudstråk och fältet skapas flera offentliga platser som kommer att få betydelse som både lokala och regionala mötesplatser. Till att börja med handlar det om parkens entréplatser på aktivitetsbryggorna som har stor social potential. Bryggorna kan förväntas bli en sekvens av små lokala mötesplatser för tex lek. I den föreslagna planstrukturen redovisas inte entréer explicit. Däremot har planen en kvartersstruktur som medger att varje sida ut mot omgivande stadsrum, gata eller park, kan få entréer. Detta skulle i sin tur ge en grundpotential för ett tryggt aktiverat och ett tydligt offentligt stadsrum.

GRÖNSTRUKTUR: Årstafältet har som rekreations- och friluftsområde ett strategiskt läge i Söderort. Enligt riktlinjerna i Stockholms parkprogram så behövs det ett stort grönområde, helst mer än 50 ha, där Årstafältet nu ligger. Även om Årstafältets användbarhet och regionala värden är begränsade idag så har den en stor potential för att utvecklas till en regional stadspark. Med föreslagen utbredning blir den nya Årstafältsparken ca 50 ha, vilket i Stockholms Parkprogram är att betrakta som ett stort natur- och friluftsområde. Ytan innefattar fältet på ca 30 ha, bryggor och parktorg på ca 10 ha och skogsslänter på ca 10 ha. De flesta boende i den nya stadsdelen kommer inte att ha längre än 300 meters gångavstånd till fältet. Tack vare de radiella gatorna kommer också fältet vara väl visuellt tillgängligt, orienterbart och mycket närvarande i omgivande bebyggelse. Detta är självklart en mycket stor boendekvalitet, som delvis kommer att stärkas även för boende i Östberga, Valla och Årsta. Inom den nya stadsdelen kommer man inte ha längre en 200 meter till närmaste park eller rekreativt grönområde. Tack vare det stora gröna fältet och den rimliga exploateringsgraden kommer grönytan per person inom Nya Årstafältet vara acceptabel. Detta är också givet den låga tätheten och stora parktillgången i omgivande stadsdelar. Det skall i detta sammanhang också beaktas att det ökade trycket på Årstafältet kommer att frigöra en stor mängd resurser och intressenter som kommer att utveckla fältet kvalitativt. Trycket och därmed slitaget förväntas inte bli så högt som tex. i Tantolunden utan kanske mer likna den skötselsituation som är att finna vid Trekantsparken i Liljeholmen eller Nytorpsgärde i Björkhagen.

Om utbyggnaden av ytterstaden historisk har avlastat den äldre stadskärnan men samtidigt skapade en ny stad som riskerade bli alltför gles och avskild så är det nya planförslaget till Årstafältet en modell för det omvända, nämligen hur man kan skapa närhet till möten och utbyten i ytterstaden utan att förlora de kvaliteter av avskildhet och återhämtning den så ofta erbjuder. Det vill säga lära av historien hur städer behöver skapa både rumslig närhet och avskildhet för att individer och samhället i stort både skall kunna förnya och utveckla sig men även finna återhämtning och arbetsro.

Ladda ner hela rapporten.

De fem tävlingsförslagen visar på varierande förmåga att svara upp till de målsättningar staden har för det framtida Slussen. Det finns inget förslag som omedelbart kan sägas ha löst denna svåra uppgift i alla dess delar men alla förslag har funnit och visat på viktiga och utvecklingsbara möjligheter att nå olika delar av dessa målsättningar. Nedan har vi i punktform ställt upp det vi funnit vara de allra viktigaste av dessa, vilka vi anser bör integreras i stadens vidare arbete med Slussen.

• En direktkoppling mellan Järntorget och korsningen Götgatan-Hornsgatan skapar den starkaste och enklaste passagen mellan Södermalm och Gamla stan-Norrmalm. (W, F)

• Förutsättningarna för kajplanet att bli en genomströmmad passage och därmed få större betydelse som mötesplats ökar om lyftet från kajplan till torgplan sker inom bebyggelsefronten. Om lyftet sker redan vid Munkbron riskerar södra kajen att frikopplas. En frikopplad södra kaj skapar även sämre förutsättningar för framtida ambitioner att ta Söder Mälarstrand och Stadsgården i anspråk för nya stadsutvecklingsprojekt. (W, No)

• Södra kajen kan integreras lokalt genom en framflyttad front med många lokala kopplingar till torgplan och i kajplan under mark. (F, No)

• En direkt förlängning av Götgatan och Hornsgatan ned till kajplan integrerar kajerna med övriga Södermalm. (Ny)

• En direktanslutning från Skeppsbron rakt in i t-banehall/bussterminalen och nedgång till t-banehall/bussterminalen i korset Hornsgatan/Katarinavägen skapar närhet till och mellan kollektivtrafikpunkter. (B, F, No, Ny, W)

• Mellanplanet och plannivåer ovanför torgplanet är svåra att integrera i stadens naturliga rörelsemönster och är kanske inte väsentliga för att skapa stadslivskvalitet på Slussen. (F)

• En framflyttad stadsfront från Södermalm innebär mindre glapp i bebyggelsen, mer kontinuerliga entrézoner och där igenom ett mer aktiverat offentligt rum. En framflyttad stadsfront innebär också större lokal täthet men det krävs att nya byggnader lokaliseras inom ett gatunät som är integrerat med omgivningen. (B, F, W)

• En direkt koppling invid eller ovanpå tunnelbanebron, helst i Katarinavägens förlängning, innebär en ny potentiell stark förbindelse med Tegelbacken och Centralstationen. (No)

• En öppen dalgång kan skapa rofyllda rekreationsytor i kajplanet med stark vattenkontakt och panoramautsikt. (F, No, W)

• Terrasser eller ramper ut mot vattenrummen kan skapa stora utsiktskvaliteter men kan eventuellt vara svåra att integrera med stadens gatunät i branten mot Saltsjön. (B, Ny)

Dessa slutsatser kan också summeras i lite mer övergripande strategier och där de flesta förslag företräder någon av dessa. Även dessa strategier kan värderas mot stadens uppsatta mål och därmed bilda underlag för stadens vidare arbete. Det har också blivit tydligt hur dessa strategier bottnar i olika angreppssätt för att överbrygga de ursprungliga naturförutsättningarna vid Slussen och därmed går att härleda tillbaka genom stadens hela historia.

Ladda ner rapporten

Analysresultaten visar att olika tyngdpunkter/regionala stadskärnor är starka och svaga på olika sätt. Dessa kan kategoriseras enligt följande.

CENTRALA KÄRNAN MED HÖGT TRYCK
Den centrala kärnan med Liljeholmen och Gullmarsplan märker ut sig med allra högst potentiellt förtätningstryck, men med lägre förtätningsfrihet och förtätningsbehov för att nå målet tät blandstad. Förtätningsutrymmet är här, särskilt i det inre förortsbandet, dock förvånansvärt stort. Utrymmet är generellt sett stort i hela regionen, givet att nya parker kan anläggas vid förtätning.

INRE TYNGDPUNKTER MED LITEN FRIHET
Relativt högt förtätningstryck och förtätningsbehov för att nå målet tät blandstad finns i Alvik, Brommaplan, Telefonplan, men här är förtätningsfriheten begränsad pga. av många fastighetsägare och olika sorters skyddsområden.

INRE TYNGDPUNKTER MED STOR FRIHET
Relativt högt förtätningstryck och förtätningsbehov för att nå målet tät blandstad har Årstaberg, och Ulvsunda vilka är verksamhetsdominerade områden med stor förtätningsfrihet och förtätningsutrymme.

YTTRE TYNGDPUNKTER HÖGRE TRYCK
Relativt högt förtätningstryck och förtätningsbehov för att nå målet tät blandstad finns i Farsta, Vällingby, Kista och här är förtätningsfriheten och utrymmet också relativt stort.

SVAGA TYNGDPUNKTER
Särskilt Fruängen, Älvsjö, Skärholmen, Spånga och Högdalen har relativt lågt förtätningstryck men stort förtätningsbehov för att nå målet tät blandstad. Oftast finns här mycket utrymme och byggbar mark. Förtätningsfriheten kan dock vara begränsad av mångfalden fastighetsägare. Skall stadsutveckling ske i dessa punkter måste det till tydliga politiska beslut och sannolikt även mycket offentliga medel.

SVAGA KÄRNOR
Mycket lågt förtätningstryck finns i kärnorna Barkarby-Jakobsberg och Flemingsberg, men här är å andra sidan frihet, utrymme och behov för att nå målet tät blandstad mycket stort.

Förtätningslaborationerna av Gullmarsplan och Flemingsberg visar att scenario “Komplettera”, dvs. en slags gluggförtätning, innebär en mycket begränsad förtätning jämfört med det något radikalare scenariot “Förvandla”, som innebär nytt gatunät och en tätare kvartersstruktur. Översiktliga beräkningar visar att man i tyngdpunkterna skulle få in ca 230 000 nya invånare i “Komplettera” och ca 520 000 i “Förvandla”. Enligt befolkningsprognosen för Stockholms stad till 2030 på 200 000 invånare så skulle utrymmet räcka oavsett förtätningsstrategi, om alla nya invånare inryms i motsvarande ny bebyggelse. Om man skriver fram denna befolkningsutveckling, så skulle “Komplettera” räcka till 2033 och “Förvandla” till 2066. I “Komplettera” skulle man totalt i de redovisade kärnorna få in ca 360 000 nya invånare och i “Förvandla” ca 780 000. Prognosen för Stockholms län fram till 2030 var 315 000 till 535 000 nya invånare. Många tyngdpunkter; Alvik, Fruängen, Gullmarsplan, Kista, Liljeholmen, Spånga, Telefonplan, Ulvsunda, Årstaberg, Älvsjö. Barkarby och Centrala kärnan hamnar under 10 kvm grönyta per person i “Förvandla”. Detta betyder att förtätning inte bara kommer att kräva parkutveckling av befintliga grönytor utan även att ny grönyta måste tillskapas. Detta är självklart mycket grova siffror, men de ger en fingervisning om kvantiteten och framförallt vikten av att stadsplanera långsiktigt med ett förvandlingsperspektiv.

Utifrån analyserna av förtätningspotential kan vissa nyckelfrågor pekas ut för stadsutvecklingen i tyngdpunkter och regionala kärnor. Dessa diskuteras nedan under dessa fem rubriker; kollektivtrafik, verksamhetsområden, grönområden, bebyggelsetyp, och gatunät, vilka kan knytas till Stockholms stadsbyggnadshistoria.

Kollektivtrafiken och spårvägarna var det som drev Stockholms moderna tillväxt på 1900-talet, bland annat formulerad i Generalplan 52. I ÖP99 och RUFS 2001 var utgångspunkterna för förtätning och utbyggnad fortfarande kollektivtrafikpunkterna. Spårvägnätet var det sätt som Stockholm växte utåt och nu det sätt som många vill att man ska växa inåt, framförallt av miljöskäl. Områden där det fortfarande är mycket glest kring spårvägsstationerna är Alvik, Brommaplan, Spånga, Barkarby och Flemingsberg.

Verksamhetsområdena har sedan 1980-talet varit en viktig förtätningsresurs. Stadsutvecklingsområdena i ÖP99 och de regionala kärnorna RUFS 2001 bestod till stora delar av dessa typer av områden. Och säkerligen kommer de fortsättningsvis att vara betydelsefulla tack vare sin flexibilitet. Flera av de föreslagna tyngdpunkterna i nya ÖP, så som Ulvsunda, Liljeholmen, Kista, Årstaberg, och Kungens Kurva består också till stora delar av industrimark.

Grönområdena har alltmer börjat stå i fokus för förtätningen. Det är allt från de gröna kilarna och stora grönområden i förorten. Men det finns också ett motsatt perspektiv. När stadsdelar med lite grönområden, så som industrimark, förtätas måste park utvecklas för att skapa en tät blandstad. Tyngdpunkter som har särskilt stort behov av parkutveckling vid förtätning, på grund av begränsad rymlighet och tillgång på parker och natur är Liljeholmen, Gullmarsplan, Kista, Ulvsunda, Årstaberg, Älvsjö och Spånga samt stora delar av den centrala kärnan. Perifera delar av många andra tyngdpunkter är emellertid områden med mycket litet behov av parkutveckling vid förtätning.

Bebyggelsetypen är något som hittills är lite studerats i termer av förtätningspotential. I Stockholms byggnadsordning från ÖP99 presenterades ett relativt återhållsamt förhållningssätt till exploatering. Introduktionen av tyngdpunkter och kärnor gör det möjligt att på ett nytt sätt ompröva synsätten på stadens bebyggelsetyper. Denna utredning har tagit fram en bebyggelsetypologi för Stockholmsregionen och laborationer av denna visar att modernismens öppna bebyggelsetyper kan ha stort förtätningsutrymme, och skulle under vissa förutsättningar kunna omvandlas till tätare och mer slutna typer. Tyngdpunkter med mycket omvandlingsbar öppen bebyggelse är Telefonplan, Farsta, Högdalen, Vällingby, Gullmarsplan, Fruängen, och Brommaplan.

Gatunätet är slutligen något som mycket litet betraktats som en nyckel till förtätning. Gatunätet knyter ihop stadens offentliga rum och är själva grundförutsättningen för integration och utbyte. När vi har gator, inte vägar, som knyter samman stadsdelar och grannskap så har vi kanske den starkaste drivkraften i stadsutvecklingen. Områden som gynnas av ett väl sammanhängande gatunät är i synnerhet innerstaden, men även Gullmarsplan, Vällingby, Brommaplan och Spånga. Områden som är starkt drabbade av vägbarriärer, vilka skapar stora glapp i en annars kontinuerlig bebyggelse är Liljeholmen, Årstaberg, Skärholmen och Älvsjö. Här finns således behov av sk. stadsläkning.

Ladda ner rapporten

De värden som framkommit i undersökningarna har sammanfattats i 20 begrepp som torde vara grundläggande i all socialt medveten park- och naturplanering i Uppsala. Dessa är; Park och naturlek, Lekplatslek, Ro, Grönska, Skogskänsla , Vattenkontakt, Utblick, Promenad, Bollsport, Sällskapslek, Vintersport, Bad, Picknick, Folkliv, Evenemang, Hänga, Trädgårdskänsla, Naturupplevelse, Djurhållning, och Kulturhistoria. Sociotokartan visar var dessa värden finns i Uppsalas offentliga utemiljö.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de populäraste platserna ofta är de som har många värden, så som t.ex. Gottsundagipen, Stadsträdgården, Källparken, och Stabbyskogen. Dessa parker är också av ansenlig storlek, oftast minst 10 hektar. Uppsala är också karaktäristiskt uppdelat i skogslandskapet i väster och slättlandskapet i öster. Detta har inneburit större parksatsningar i öster för att kompensera för bristen på natur. Området i centrum kring centralstationen är påtagligt begränsat vad gäller parkutbud. Fyrisån utgör självklart en särskild kvalitet för de platser och parker som infogar åns vattenspeglar.

Tillgångsanalyserna visar att verksamhetsområdena Kungsängen och Boländerna mindre offentlig grönyta än innerstaden, men tittar man på friyta per invånare så är siffran allra lägst för Innerstaden, samt flera av de centrala stadsdelarna. En viktig slutsats är att stadsutveckling i verksamhetsområdena kräver parkutveckling. En annan slutsats av resultaten är att det kan finnas stort förtätningsutrymme i stadsdelar med mycket offentlig friyta per invånare, som exempelvis Polacksbacken, Ulleråker, Berthåga, Liberobäck, och Nåntuna-Vilan. För att säkert uttala sig om detta krävs mycket noggrannare analyser.

Analyserna av gångavstånd till närmaste grönområde visar att stora delar av Uppsala tätort ligger inom 300 meter från grönområde. Stadsdelar som har längre är Kungsängen, Boländerna och Fyrislund. Här krävs parkutveckling om stadsutveckling skall ske. Analyserna för gångavstånd till närmaste lekområde visar brister i nämnda verksamhetsområden samt i innerstaden. Även här krävs parkutveckling om stadsförbättring skall ske. Analyserna för gångavstånd till närmaste skogsområde visar en stark snedfördelning i Uppsala på grund av naturförutsättningarna. Resultaten pekar på stadsskogens stora betydelse för Uppsalas stadskärna. Utan stadsskogen skulle stora delar av invånarna i Uppsala sakna ett större friluftsområde inom gångavstånd.

Ladda ner rapporten