Närhet är kanske den mest grundläggande egenskapen hos städer. Vi kan närmast säga att själva orsaken till att vi lever i städer är den närhet de erbjuder. Närhet kan mätas på flera olika sätt. Det vanligaste är att närhet mäts som fågelavstånd, men man kan också mäta i faktiskt gångavstånd eller olika former av topologiska avstånd vilket ger en bild av hur avståndet upplevs.
Närhet kan mätas från till exempel en byggnad eller en entrépunkt till olika former av målpunkter. Ett visuellt tydligt sätt att ge en övergripande bild är att istället mäta från varje ruta i ett generellt rutnät som täcker hela det analyserade området. Vi brukar utgå från rutnät som består av rutor på cirka 50×50 meter.
Närhet i form av ett minsta avstånd till olika typer av offentliga attraktioner eller resurser använts i många olika planeringsdokument, både svenska och internationella. Till exempel har Boverket en riktlinje på maximalt 300 m till en grönyta och New York City ett mål på att alla invånare ska ha maximal 10 minuters promenad till en park.

Läs mer

Sevtsuk, A. & Mekonnen, M. (2012). Urban Network Analysis Toolbox, International Journal of Geomatics and Spatial Analysis
Ståhle, A, Marcus, L. & Karlström, A (2008). Place Syntax: Geographic accessibility with axial lines in GIS. Proceedings in 5th Space Syntax Symposium.

Exempel på närhetsanalyser

Gångavstånd

För att verkligen fånga stadskvaliteter är det ofta nödvändig med mer precisa analyser än vad närhet i form av fågelavstånd kan visa. Det är här stadsformen är avgörande och där olika stadsbyggnadsförslag kan bidra till både avsevärda avstånd och stor närhet även om fågelavståndet är detsamma. Här kan vi mäta närheten från olika startpunkter som till exempel adresspunkter eller fastigheter till olika slag av målpunkter som exempelvis lekområden eller stadsdelstorg, genom att följa det faktiska nätet av gator och gångvägar, det vill säga så som man faktiskt går. På det här sättet kan man alltså exempelvis få fram en analys av närmsta avstånd till en specifik målpunkt, eller antalet målpunkter av ett visst slag inom en viss radie. Till skillnad från en analys utifrån fågelavstånd tar den här analysen fasta på hur man faktiskt kan röra sig, det vill säga att man tar hänsyn till stadens form inklusive barriärer som motorvägar och vattenytor. Det gör att analysen ger en mer realistisk kartläggning av närhet.

Upplevt avstånd

Det vanliga är att vi mäter det fysiska avståndet och använder oss av meter, vilket är ett allmänt vedertaget sätt att mäta och som skapar enkelhet när det gäller att jämföra saker. Men om vi vill förstå hur stadens form faktiskt påverkar stadens liv, det vill säga hur vi väljer att röra oss i staden och vilka platser vi tenderar att besöka, kan vi inte bortse från det upplevda avståndet Vi vet alla att 500 m kan upplevas mycket olika, varför det finns skäl att ibland skilja mellan fysiskt avstånd och upplevt avstånd. I det senare fallet använder vi ofta vad vi kallar axiallinjer eller enklare uttryckt siktlinjer. Antalet siktlinjer mellan två punkter, vilket också blir detsamma som antalet riktningsförändringar, har visat sig fånga det upplevda avståndet väl. Internationell forskning i en stor mängd städer har visat att detta mått ofta bättre fångar hur människor rör sig än ett rent metriskt mått. Forskning i Stockholm har exempelvis visat en starkare korrelation mellan upplevd tillgång till parker och natur och antal riktningsförändringar än det faktiska avståndet i meter.