Det finns ett stort fokus vid frågor om täthet och rymlighet och naturligtvis tenderar vi att särskilt beakta den faktiska bebyggelsen som stadsbyggande ger upphov till men i praktiken beror oerhört mycket av det som vi upplever som stadskvalitet och stadsliv på hur vi utformar stadens gatunät och övriga gångvägsstruktur. Detta nätverk av gator och gångvägar är det som skapar närhet och tillgång till stadens människor och utbud av attraktioner och service. Det utgör det offentliga rum som är grundförutsättningen för alla städer och beroende på dess form och struktur skapar det specifika rörelsemönster i staden så att vissa platser blir mer befolkade än andra.

Det är viktigt att poängtera hur denna form oavsett var olika attraktioner, som handel och grönytor är belägna, i sig bidrar till att vissa gator och platser blir mer befolkade än andra. Det är här vi ser hur stadens form skapar sociala och ekonomiska grundförutsättningar i staden genom att mängden människor på olika platser är avgörande för den sociala och ekonomiska potentialen hos dessa platser. I nätverket finns således en tillgänglighet i sig. Denna tillgänglighet innebär bland annat att vissa stadsrum upplevs som närmare andra platser och stadsrum medan andra upplevs som mycket avsides, liksom att vissa stadsrum i högre grad utgör del av många färdvägar genom staden än andra. Stadsbyggnadsforskningen har på flera sätt lyckats fånga denna tillgänglighet och visat dess stora betydelse för hur staden fungerar.

Läs mer

Dill, J. (2003). Measuring Network Connectivity for Bicycling and Walking, TRB 2004 Annual Meeting.
Hillier, B. (1999). Space is the Machine: A Configurational Theory of Architecture.
Legeby, A. (2013). Patterns of co-presence: Spatial configuration and social segregation.
Manum, B. and Nordström, T. (2013). Integrating bicycle network analysis in urban design: improving bikeability in Trondheim by combining space syntax and GIS-methods using the Place Syntax Tool. Proceedings of the Ninth International Space Syntax Symposium.
Marcus, L. (2000). Architectural Knowledge and Urban Form: The Functional Performance of Architectural Urbanity.
Sevtsuk, A. & Mekonnen, M. (2012). Urban Network Analysis Toolbox. International Journal of Geomatics and Spatial Analysis.
UN Habitat. (2013). Streets as public spaces and drivers of urban prosperity.

Exempel på nätanalyser

Rumsintegration

Rumsintegration är ett analysmått som utvecklats inom Space Syntax-forskningen och används för att mäta rumslig tillgänglighet i nätverk. Space syntax är en urbanmorfologiskt inriktad stadsbyggnadsforskning som startades på University College London av bland annat Bill Hillier. Space syntax-forskningen har sedan dess vuxit till ett globalt forskningsnätverk och vidareutvecklats på bland annat KTH i Stockholm.

En rumsintegrationsanalys visar hur nära stadsrum är till varandra, via sitt genomsnittliga avstånd i antal riktningsförändringar till andra stadsrum. Rumsintegration kan därmed sägas vara ett mått på upplevt avstånd och orienterbarhet. Enkelt uttryckt har alltså stadsrum som nås från många andra stadsrum inom få riktningsförändringar en hög rumsintegration, det är väl integrerat i rumssystemet som helhet. I senare forskning har detta med riktningsförändring utvecklats så att man kan beakta variationer i graden av riktningsförändring. Det är lätt att tänka sig att en riktningsförändring på 90° eller mer upplevs som en större förändring är en på 45° eller bara 20°. Därför talar man numera om vinkelförändring snarare än bara riktningsförändring.

För att mäta rumsintegration behövs en så kallad axialkarta uppbyggd av de siktlinjer som tillsammans täcker in det offentligt tillgängliga rummet i det område man avser att analysera. Genom att axialkartan baseras på vad vi faktiskt kan se och rent fysiskt kan röra oss, kan man säga att axiallinjerna har en kognitiv grund, det vill säga att den utgår från hur vi visuellt och fysiskt medvetandegör stadsrummet. Därmed kan vi säga att den skapar en mycket stark länk mellan människa och byggd miljö.

Forskning på bland annat UCL i London och KTH i Stockholm har funnit tydlig korrelation mellan hög rumsintegration och höga gångflöden. Man har också sett att analyserna kan fånga orienterbarheten i ett område. Det innebär att rumsintegrationsanalysen kan användas för att förstå förutsättningarna i ett befintligt nätverk av gator och gångvägar, till exempel för att hitta handelslägen eller för att utvärdera en plans bidrag till tillgänglighet mellan olika stadsdelar.

Man kan också mäta rumsintegration inom olika räckvidder. Rumsintegration inom ett fåtal riktningsförändringar kan då sägas fånga den lokala rumsintegrationen, exempelvis inom en stadsdel, medan rumsintegration med samtliga stadsrum i analysområdet kan sägas fånga den globala integrationen, exempelvis staden som helhet. Genom att jämföra global och lokal integration har det visat sig att man ganska väl kan fånga orienterbarheten i en stadsdel. När dessa värden korrelerar kan man säga att en gata som är betydelsefull lokalt även är det globalt, vilket bidrar till att läsa av staden. Om förhållandet är det omvända, kan detta bidra till otydlighet i orienterbarheten.

Genom att jämföra lokala och globala mått kan man också få en förståelse av en stadsdels eller stadsrums grad av sociala segregation. Globalt välintegrerade stråk kan tänkas vara viktiga för mera långväga förflyttningar, exempelvis mellan stadsdelar, medan lokalt välintegrerade stråk är viktigare för kortare förflyttningar, exempelvis inom en stadsdel. Om de både är lokalt och globalt välintegrerade innebär det att dessa båda rörelsemönster möts genom att använda samma stadsrum medan effekten blir den omvända om de bara är det ena eller det andra. Forskning på KTH (Legeby 2013) visar att detta tydligt gäller för hela stadsdelar och kraftigt bidrar till att cementera den sociala segregationen. Här ser vi alltså ett tydligt exempel på hur stadsformen griper in i en av våra mest centrala samhällsfrågor.

Genhet

Ett mått som kan påminna om närhet men som egentligen fångar något annat är vad som kan kallas genhet. Även det kan mätas på flera sätt. Ett är att jämföra det faktiska gång- eller cykelavståndet med fågelavståndet och på så vis beräkna en genhetskvot. Liksom närhet är dock genhet ett mycket vanligt mått inom nätverksforskning i allmänhet där det på engelska heter closeness centrality respektive betwenness centrality. Här står genhet för vilka länkar eller stråk som i högre grad än andra är del av många gena förbindelser mellan alla start- och målpunkter, därav det lite märkliga engelska ordet ’betweenness’, alltså gator eller stråk som ligger central mellan många start- och målpunkter.

Även detta mått har tagits upp inom space syntax-forskningen och beräknas då antingen som topologiska avstånd mätt som antal riktningsförändringar i axialkartor eller idag oftare som vinkelförändringar i gatusegmentkartor. Sådana segmentkartor utgörs av linjer mellan varje gatukorsning så att vinkelförändringen i varje gatukorsning kan mätas. I praktiken blir dessa kartor mycket lika axialkartorna eftersom om där inte är någon vinkelförändring i en korsning, det vill säga att siktlinjen fortsätter, så förlängs segmentet över korsningen och blir lik en axiallinje.

I flera forskningsstudier har genheten visat sig ha betydelse för vilka stråk som blir mest använda som just cykelstråk. Men samtidigt har studier också pekat på att cykelnätets standard kan ha minst lika stor betydelse för vägval och cykelflöden, i synnerhet om de genaste stråken saknar separata cykelbanor längs vältrafikerade gator. Genhetsanalysen är i det fallet mycket lämplig att använda för att identifiera var åtgärdsbehovet är som störst och längs vilka gator som behovet av en kontinuerligt hög standard i cykelnätet är stort.

Korsningstäthet

Korsningstäthet är ett vanligt mått inom transport-, folkhälso- och stadsbyggnadsforskningen. Måttet innebär att man mäter antalet korsningar inom en viss yta. Korsningstäthet påverkar hur lätt det är att ta sig runt i ett område. Fler korsningar innebär att det är enkelt att hitta en direkt färdväg till ett mål och det ger också fler möjligheter att välja mellan olika färdvägar. Forskning har visat att korsningstäthet påverkar färdmedelsval då högre korsningstäthet innebär färre bilresor och fler resor till fots, med cykel och kollektivtrafik.

Korsningstäthet används också i flera internationella policydokument. I LEED Neighborhood, ett internationellt certifieringssystem för hållbara stadsdelar, rekommenderar en korsningstäthet på minst 75 korsningar/km2. Även FNs organ för boende och stadsbyggnadsfrågor, UN Habitat rekommenderar att korsningstäthet används för att säkra ett hållbart gatunät.

Korsningstäthet är ett ganska grovt mått som dock kan vara användbart vi övergripande analyser. Vill man fånga detaljer och verkligen förstå hur stadsformen påverkar stadslivet är analyser av integration eller genhet som de beskrivs ovan betydligt bättre.