Uppdraget syftade till att kartlägga och beskriva förtätningspotentialen i de områden som Stockholms stad har pekat ut som tyngdpunkter samt i de regionala stadskärnor som pekas ut i RUFS 2010. Den viktigaste slutsatsen från projektet är att det inte med EN analys eller ETT mått går att bestämma förtätningspotentialen i en punkt eller stadsdel. Det är uppenbart att förtätning sker när flera faktorer samverkar. I utredningen presenteras en analysmodell – ”förtätningsrosen”, som kan synliggöra hur förtätningsbehovet, förtätningstrycket, förtätningsutrymmet, och förtätningsfriheten tillsammans skapar ett fält av möjligheter för stadsutveckling. Utredningen kan på ett unikt sätt nyansera förståelsen för den fysiska förtätningspotentialen genom att både bebyggelse, grönstruktur, markanvändning och rumslig integration vägs samman i beskrivningen av stadsbygden.