Ny forskningsrapport: Public Space Making – Searching for Best Practice from Planning to Management

Publicerad den

I rapporten ’Public Space Making: Searching for Best Practice from Planning to Management’ presenteras en global studie av utveckling av offentliga rum. Studien är en sammanfattning av intervjuer med stadsplanerare, fastighetsekonomer, fastighetsägare, platsutvecklare och forskare i New York, Tokyo, London, Paris, San Francisco och Stockholm. Undersökningen möjliggjordes av Leif Blomkvist Forskningsstiftelse i samarbete med UN Habitats Public Space Unit och Finance Branch. Studiens författare är Alexander Ståhle, teknologie doktor i stadsbyggnad vid Arkitekturskolan KTH och VD för Spacescape i Stockholm.

Studien har identifierat olika sätt att planera, designa, bygga, förvalta och finansiera offentliga rum. Modeller för samverkan mellan den offentliga och den privata sektorn fungerar annorlunda i olika städer och länder, även om det verkar finnas några principer för privat finansiering av offentliga rum som fungerar bättre än andra.

Planering av offentliga rum på offentlig mark verkar fungera bra när den offentliga sektorn äger mycket mark och har en stabil skattebas (Stockholm, Singapore). Hög planerings- och designkompetens är dock avgörande för att offentliga platser ska fungera väl. Planering av offentliga rum i områden med blandat ägande är mer komplext. Kombinationer av markbyte och exploateringsavgifter ser ut att fungera bra i städer med hög planeringskompetens och starka regleringssystem (Barcelona, ​​Tokyo). Planering av offentliga rum på privat mark (Publicly Owned Public Spaces – POPS) med hjälp av så kallade täthetsbonusar är en utmaning men erfarenheten visar att det kan fungera bra på platser med hög täthet om planeringsmyndigheter reglerar starkt designkvaliteten för offentliga rum och organiserar förvaltningen i offentliga-privata partnerskap (New York, San Francisco).

Offentliga rum som skapas och förvaltas av offentlig sektor kan fungera bra om staden har en stabil skatteintäkt, annars behövs privat finansiering för att upprätthålla offentliga rum. Om privatfinansierad förvaltning ska fungera behövs tydliga kontrakt mellan kommun och privat sektor. Den privata sektorn bör representeras av en organisation som samlar många aktörer i ett område eller runt en plats. Stiftelser (Conservancies) kan samla olika typer av aktörer (företag, föreningar, individer) verkar vara mer hållbara och dynamiska än renodlade företagarföreningar (Business Improvement Districts – BID) som bara samlar fastighetsägare och företag. Fastighetsägare är dock de viktigaste ekonomiska aktörerna på lång sikt. De offentliga-privata partnerskapsprogrammen för offentliga rum som drivs i tex New York, San Francisco, Chicago och LA har skapat många nya offentliga platser i dessa städer.  De visar att offentliga myndigheter kan införa samverkansprogram som gynnar och engagerar företag och medborgare och samtidigt skapar sociala och ekonomiska värden. För att ett offentlig-privat partnerskap ska fungera måste den offentliga sektorn fastställa tydliga riktlinjer som anges i kontrakt som också reglerar finansiering från båda sidor. Offentliga myndigheter är alltid slutligt ansvariga för framgången hos offentliga rum.

Ladda ner rapporten här!