Storstad och småstad, lika och olika

Publicerad den

8-9 maj deltog Spacescape genom Alexander Ståhle och Lars Marcus som föreläsare och workshopledare på konferensen Värderskapande stadsutveckling i Stockholm.

På programmet stod även Malmö stad, IGLOO från Storbritannien, BXJLAB, Jernhusen, Trosa och stadsarkitekt i Köpenhamns kommun. Innehållet var rikt och handlade om allt från stadens kvaliteter till verktyg för dialog och värdeskapande. En utvald skara planerare från stora och små städer fortsatte i Spacescapes workshop. Här följer några av slutsatserna, som visar att utvecklingen av små och stora städer är både lika och olika. För diskussionen användes Spacescapes förtätningsmodell.

Till att börja med kunde vi i workshopen tillsammans konstatera att de flesta av de stadskvaliteter som Spacescape och Evidens funnit i Stockholm är klart relevanta även i mycket små städer (3000 inv); butiker, restauranger, parker, vatten, kvartersform, gångvänligt gatunät. Vi kunde dock konstatera att mindre städer ofta har sämre kollektivtrafik och ett större bilfokus i centrum. Biltrafikens dominans var dock något man försöker arbeta bort. Tätorter som Sigtuna var något man såg som förebildligt, men att bilberoendet gjorde det svårt att prioritera i praktiken. För små städer hade det stor betydelse om man låg nära en storstadsregion – detta innebar vanligen ett större förtätningstryck, särskilt om man från början har en välmående befolkning och en platsattraktivitet som att ligga sjö/havsnära.

Marknadens drivkrafter för förtätning och stadsutveckling var något som skiljde småstad och storstad. I storstäder handlar det om stadskvaliteter och urbana livsstilar. I småstäder nämndes småskalighet, livsstilsboenden som golfbanor och skärgårdshamnar, den billiga marken och den stora byggfriheten. Förtätningstrycket är högt i storstäderna och mycket lågt i många småstäder.

De politiska drivkrafterna, det uttalade förtätningsbehovet, var dock något som var mycket lika för stor- som småstad. Alla vill växa, antingen för att lösa bostadsbrist eller för att få bättre befolkningsunderlag för service och marknad eller demografisk situation. Och kommunerna stöder särskilt hållbara lägen som nära kollektivtrafik och där det är trygghetsskapande. I mindre städer har man i allmänhet väldigt hög planberedskap eftersom trycket är lägre.

Förtätningsfriheten var något som skiljde sig mellan liten och stor. I allmänhet är friheten och de planmässiga begränsningarna mycket mindre i de små städerna. De omtalade NIMBY-effekterna är också klart mindre i små städer, där man oftare välkomnar nya etableringar. Här finns mycket mark och i princip ”obegränsat utrymme”. I de stora städerna är det mindre plats och större investeringar krävs för att skapa mer utrymme, som tex. överdäckning av motorvägar. Större städer drabbas också av längre och mer komplexa planprocesser.

Avslutningsvis konstaterades att planeringen i både storstad och småstad är allt mer projektdrivet. Man ser allt mindre till områdesförutsättningar och lägeskvaliteter, vilket innebär att man får begränsad möjlighet att faktiskt styra mot stadsutveckling. För att många delar ska bidra till en större helhet så krävs stadsbyggnadsanalys och stadsplanering.