Sänkta trösklar för idrott
Publicerad denPå uppdrag av Arwidssonstiftelsen och Riksidrottsförbundet har Spacescape undersökt vilka trösklar som barn och unga i områden med socioekonomiska utmaningar upplever för att delta i föreningsidrott, trots relativt god tillgång till idrottsanläggningar (Spacescape, 2025). Syftet är att identifiera hinder för deltagande kopplat till utformning och användning av den byggda miljön samt lyfta fram goda exempel på hur idrottsmiljöer kan utformas för att sänka trösklar och öka delaktighet i idrottsrörelsen. Studien baseras på 15 intervjuer med representanter från kommuner, idrottsföreningar och organisationer. En fallstudie av bokningsdata från sex stadsdelar med socioekonomiska utmaningar i Göteborg, Malmö och Botkyrka kommun har genomförts i syfte att studera om lokala idrottsföreningars tillgång till anläggningstider tycks utgöra en tröskel.
Fyra typer av trösklar
Fyra typer av trösklar har identifierats: mentala, strukturella, fysiska och organisatoriska.
Mentala trösklar handlar om barns och ungas uppfattningar om idrottsmiljöerna: om de känner till dem, vågar ta plats och känner att de får vara där. Isolerade ytor, tydliga regler och brist på känsla av ägandeskap kan skapa osäkerhet, särskilt hos unga tjejer.
Strukturella trösklar utgår från socioekonomi, kulturella normer och trygghetsfrågor. Föräldrars ekonomiska resurser, arbetstider, språk och föreningserfarenhet påverkar både deras engagemang och barnens möjligheter till deltagande.
Fysiska trösklar omfattar anläggningars placering, brist på grundläggande faciliteter (som toaletter och förråd) och avsaknad av flexibla lokaler. Många anläggningar ligger i isolerade lägen, dit barn inte kan eller får ta sig självständigt.
Organisatoriska trösklar inkluderar bristande kunskap om bokningssystem, hög konkurrens om attraktiva tider och svag samverkan mellan skola, kommun, föreningsliv och civilsamhälle.
Svårt att dra slutsatser om utträngningseffekter
Fallstudien av bokningsdata visar att frågan är komplex. Kvaliteten på kommunernas data varierar, vilket påverkar analysens räckvidd. Graden av lokal aktivering av barn och unga i valda stadsdelar varierar stort när ett begränsat antal anläggningar jämförs. Även om inga genomgående utträngningseffekter påvisas, finns återkommande exempel där majoriteten av tider bokas av idrottsföreningar som främst aktiverar barn och unga i andra delar av staden. För att kommuner ska kunna ta informerade beslut kring fördelning av tider krävs ändamålsenlig datainsamling och analys.
Goda exempel från Sverige och Danmark
Det finns många goda exempel på hur trösklar kan sänkas. De inkluderar flexibla och inbjudande miljöer (t.ex. Herning fotbollsexperiment, Spor10), initiativ med fokus på tjejer (t.ex. Rågsveds motorikbana, LOA-fondens ”Plads til piger”) och lokal samverkan som tar tillvara befintliga lokaler i goda lägen (t.ex. Skate Nation, ”Skola som arena”).
Så sänker vi trösklarna
Här föreslås fyra rekommendationer för att sänka trösklar till idrottsanläggningar i områden med socioekonomiska utmaningar:
Var nära barnen
Anläggningar bör lokaliseras där barn och unga redan rör sig – i närheten av skolor, bostäder och centrum. Närhet minskar behovet av transport, vilket är särskilt viktigt i områden där föräldrar har begränsade resurser.
Bjud in alla
Utformningen av anläggningen ska signalera att alla är välkomna. En tydligt markerad entré bjuder in till inomhushallar, medan mjuka gränser fungerar bättre utomhus. Lekfulla element, sittplatser och synliga aktiviteter skapar liv som gör att tröskeln att kliva in sänks.
Samla aktiviteter
Kombinera olika idrotter, lek, kultur, café och sociala ytor. Det skapar liv och möten mellan olika grupper och blir potentiellt en plats som även föräldrarna känner till och använder. Flexibla lokaler, tillgång till förråd och grundläggande service (som toaletter och vatten) är avgörande.
Var en god värd
Tydlig information, bemanning och enkla bokningssystem gör det lättare för mindre idrottsföreningar att använda ytorna.
Genom att integrera fysisk aktivitet i samhällsplanering och arbeta med både arkitektur, organisation och innehåll kan idrottsanläggningar göras mer inkluderande. Helhetssyn och samarbete mellan aktörer är avgörande för att sänka trösklarna och öka delaktigheten i idrottsrörelsen.
Här kan du ta del av panelsamtalet på Järvaveckan om rapporten.