Vi välkomnar Moa Rydell till Spacescape!

Publicerad den

Spacescape växer med arkitekten Moa Rydell. Moa som tidigare varit praktikant på företaget, återvänder nu efter avslutade studier på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och med erfarenheter från Stadsbyggnadskontoret i Göteborg. Moas specialområden finns inom strategiska stadsbyggnadsprojekt med planstrukturer och designskisser. Hon har även stor erfarenhet av illustrationsarbete samt av stadsrumsanalyser.

Moa är baserad på kontoret i Göteborg tillsammans med Malin Dahlhielm.

7 lägesindikatorer har visat sig påverka resvanor i Västsverige

Publicerad den

För att uppnå Sveriges miljömål behöver utsläppen från inrikes transporter minska med 70 % till 2030 från 2010 års nivå. För att aktivera stadsplanering som ett medel för ökad andel hållbara transporter har Göteborgsregionen med följande studie velat utveckla modeller som kan användas för att skatta resvanor och bilinnehav i nya planområden. Modellerna kan även kopplas till livscykelanalyser som beräknar CO2-utsläpp från vardagliga transporter i ett område.

I studien har samband mellan ca 200 hypotetiska lägesindikatorer kopplade till de 5 D:na (Densitet, Diversitet, Design, Destinationstillgänglighet, Distans till snabb kollektivtrafik) och resvanedata för Västsvenska paketet undersökts. Summerat befäster resultatet tidigare forskning om de 5 D:nas betydelse. Totalt har sju lägesindikatorer och en socioekonomisk kontrollvariabel (medianinkomst) identifierats som särskilt betydelsefulla.

Densitet
1. Gatulängd per person inom 1 km
2. Andel småhus

Diversitet
3. Blandning boende och arbetande inom 1 km

Design
4. Korsningstäthet inom 1 km

Destinationstillgänglighet
5. Avstånd till regionkärna
6. Avstånd till större tätorter (fler än 25 000 invånare)

Distans till snabb kollektivtrafik
7. Tillgång till regional kollektivtrafik

Läs hela rapporten och rekommendationer för fortsatt planering här!

New research report: Public Space Making – Searching for Best Practice from Planning to Management

Publicerad den

In this report a global survey of public space development practices is presented, a summary of interviews with city planners, real estate economists, developers, property owners, researchers, and place makers, in New York, Tokyo, London, Paris, San Francisco and Stockholm. A special thanks to Ryan Jacobson, Ethan Kent and Mike Lydon in New York, Shingo Sekiya in Tokyo, and Troy Haynes in London for guidance and support. The survey was made possible by Leif Blomkvist Forskningsstiftelse in collaboration with UN Habitat´s Public Space Unit and the Finance Branch. Author of the study is Alexander Ståhle, Phd in urban design at the KTH School of Architecture and CEO of the urban research and design studio Spacescape in Stockholm, Sweden.

The study has identified a variety of types to plan, design, build, manage and finance public spaces. The systems to balance the public and the private sector works differently in different cities and national leg¬islations, although there seems to be some principles of privately financing public spaces that work better than others.

Planning for public spaces on public land is quite straightforward and seem to work very well when the public sector holds a lot of land ownership and has a good tax revenue stream (Stockholm, Singapore). High levels of planning and design skills are crucial to make places work. Planning for public spaces in areas with mixed ownership is more complex. Com¬binations of land transfer and development impact fees seem to work well in cities with high levels of planning expertise and strong regulation schemes (Barcelona, Tokyo). So called “Development Based Land Value Capture” that is based on sales of land or development rights and not on fees or taxes is maybe preferable since it relates directly to urban design, it can generate a direct revenue from land value increase from public spaces in short and long term, and it establishes a clear link between created and cap¬tured value.25 Planning for public spaces on private land (POPS) with density bonuses and zoning incentives is a challenge but experience show that it can work well in high density places if planning authorities strongly regulate the design quality of public spaces and organize management in private-public partnerships (New York, San Francisco).

Public spaces created and managed by the public sec¬tor can work well if the city has a stable tax revenue, otherwise private funding is needed to uphold public spaces. The success of privately financed public space management depends on contracts between the public and the private sector. The private sector must be an organization that gathers many actors in an area or around a place. Conservancies and alike associations, gathering all types of actors (businesses, civic, individual) seem to be more resilient than simple business improvement districts (BIDs) that just gather property or business owners. Although property owners are the most important economic actors in the long term. The public-private public space partnership programs run in New York, San Francisco, Chicago and LA have created many new urban public spaces in these cities and promisingly shows that city governments can introduce systems of collaborations with the private sector that benefit and engage all citizens, creating social as well as economic values. For a public-private partnership to work the public sector must define rules, regulations and guidelines stated in contracts that also regulates funding from both sides. Public authorities are always finally responsible for the success of public space.

Download full report here!

Ny forskningsrapport: Public Space Making – Searching for Best Practice from Planning to Management

Publicerad den

I rapporten ’Public Space Making: Searching for Best Practice from Planning to Management’ presenteras en global studie av utveckling av offentliga rum. Studien är en sammanfattning av intervjuer med stadsplanerare, fastighetsekonomer, fastighetsägare, platsutvecklare och forskare i New York, Tokyo, London, Paris, San Francisco och Stockholm. Undersökningen möjliggjordes av Leif Blomkvist Forskningsstiftelse i samarbete med UN Habitats Public Space Unit och Finance Branch. Studiens författare är Alexander Ståhle, teknologie doktor i stadsbyggnad vid Arkitekturskolan KTH och VD för Spacescape i Stockholm.

Studien har identifierat olika sätt att planera, designa, bygga, förvalta och finansiera offentliga rum. Modeller för samverkan mellan den offentliga och den privata sektorn fungerar annorlunda i olika städer och länder, även om det verkar finnas några principer för privat finansiering av offentliga rum som fungerar bättre än andra.

Planering av offentliga rum på offentlig mark verkar fungera bra när den offentliga sektorn äger mycket mark och har en stabil skattebas (Stockholm, Singapore). Hög planerings- och designkompetens är dock avgörande för att offentliga platser ska fungera väl. Planering av offentliga rum i områden med blandat ägande är mer komplext. Kombinationer av markbyte och exploateringsavgifter ser ut att fungera bra i städer med hög planeringskompetens och starka regleringssystem (Barcelona, ​​Tokyo). Planering av offentliga rum på privat mark (Publicly Owned Public Spaces – POPS) med hjälp av så kallade täthetsbonusar är en utmaning men erfarenheten visar att det kan fungera bra på platser med hög täthet om planeringsmyndigheter reglerar starkt designkvaliteten för offentliga rum och organiserar förvaltningen i offentliga-privata partnerskap (New York, San Francisco).

Offentliga rum som skapas och förvaltas av offentlig sektor kan fungera bra om staden har en stabil skatteintäkt, annars behövs privat finansiering för att upprätthålla offentliga rum. Om privatfinansierad förvaltning ska fungera behövs tydliga kontrakt mellan kommun och privat sektor. Den privata sektorn bör representeras av en organisation som samlar många aktörer i ett område eller runt en plats. Stiftelser (Conservancies) kan samla olika typer av aktörer (företag, föreningar, individer) verkar vara mer hållbara och dynamiska än renodlade företagarföreningar (Business Improvement Districts – BID) som bara samlar fastighetsägare och företag. Fastighetsägare är dock de viktigaste ekonomiska aktörerna på lång sikt. De offentliga-privata partnerskapsprogrammen för offentliga rum som drivs i tex New York, San Francisco, Chicago och LA har skapat många nya offentliga platser i dessa städer.  De visar att offentliga myndigheter kan införa samverkansprogram som gynnar och engagerar företag och medborgare och samtidigt skapar sociala och ekonomiska värden. För att ett offentlig-privat partnerskap ska fungera måste den offentliga sektorn fastställa tydliga riktlinjer som anges i kontrakt som också reglerar finansiering från båda sidor. Offentliga myndigheter är alltid slutligt ansvariga för framgången hos offentliga rum.

Ladda ner rapporten här!