Det är lätt att tro att gatuomställningar kräver stora städer och stora resurser. De senaste årens utveckling av temporära omvandlingar i Sverige visar att det är långt ifrån sant.

Små kommuner präglas ofta av närheten mellan politiken, förvaltningar och medborgare. Det riskerar i många fall leda till en opinionskänslighet bland både beslutsfattare och tjänstepersoner som gör det svårt att få förändring till stånd. I testbaserade omvandlingsprojekt kan däremot just närheten, rätt tillvaratagen, vändas till en styrka.

• Fysisk närhet mellan kommunala tjänstepersoner och invånare skapar goda förutsättningar för förankring
• Färre invånare och aktörer ökar chansen att alla kan och hinner bli hörda
• Inte sällan finns redan en upparbetad, mer eller mindre formell, dialog mellan kommun, invånare och lokala aktörer att bygga vidare på
• Kommunanställdas bredare ansvarsområde, större mandat och kortare kommunikationsväg till kollegor gör att beslut kan fattas snabbare än i större kommuner
• Ofta finns bättre möjligheter att bygga och anlägga i egen regi vilket sparar tid och pengar, samtidigt som flexibiliteten ökar
• Skalan gör att även mindre förändringar kan få stor effekt i staden

Kungsgatan i Åmål är ett sådant exempel. Gatan, med den tudelade funktionen genomfartsled och centrumgata, har debatterats i många år utan att man lyckats komma överens om någon åtgärd. Den temporära omvandling som genomfördes under sommaren tillsammans med Spacescape kan ses därför som något av ett genombrott.

Som vanligt var parkeringsfrågan den mest känsliga och förankringsarbetet påbörjades tidigt. Projektledarnas lokalkännedom gjorde att de redan från början visste vad olika fastighetsägare och näringsidkare hade för grundinställning och de valde att gruppera dialogträffarna därefter. Eftersom kommunhuset ligger på Kungsgatan har tjänstepersonerna sedan tidigare en vana av att vistas och möta invånarna ute på gatan. Att kommunens representanter fanns nära till hands och gatans aktörer många gånger kunde framföra sina synpunkter direkt till de ansvariga. På så vis lyckades man få acceptans för att test en förändrad användning över en sommar.

Själva testet innebar att gatan omvandlades till en ”flexgata”. Körbanan smalnades av och vägrenar tillskapades för att förbättra cykelvänligheten. Närmare en tredjedel av gatans 40 gatuparkeringar ersattes av grönska och sittplatser. Plantering och möbelbygge skötte de egna förvaltningarna med de material som fanns till hands.

Enligt kommunen har responsen efter genomförandet över lag varit positiv. Grönskan har varit mycket uppskattad och den mest kritiske fastighetsägaren är nu en förkämpe. En del cyklister har fortsatt att cykla på trottoaren men medelhastigheten sänktes från 28 till 22 km/h. Nu väntaren utvärdering med 600 slumpvist utvalda åmålsbor som underlag till beslut om fortsättningen.

Det viktiga i Åmåls fall har dock inte varit att uppnå en perfekt lösning utan att komma vidare i diskussionen om vad gatan kan bli. Genom att låta politiker, förvaltningar och medborgare få uppleva någon form av förändring har man skapat en gemensam erfarenhet att bygga vidare på. Och Åmål är som sagt långt ifrån ensamma om att arbeta på det här sättet bland Sveriges mindre kommuner. Härnösand, Hultsfred, Ronneby och Hedemora är bara några andra orter som de senaste åren genomfört liknande temporära omvandlingar.

Är ni en mindre kommun som har testat er fram? Hör gärna av er och berätta för oss så kan vi samla exempel och erfarenheter tillsammans!