På uppdrag av Arwidssonstiftelsen och Riksidrottsförbundet har Spacescape undersökt vilka trösklar som barn och unga i områden med socioekonomiska utmaningar upplever för att delta i föreningsidrott, trots relativt god tillgång till idrottsanläggningar (Spacescape, 2025). Syftet är att identifiera hinder för deltagande kopplat till utformning och användning av den byggda miljön samt lyfta fram goda exempel på hur idrottsmiljöer kan utformas för att sänka trösklar och öka delaktighet i idrottsrörelsen. Studien baseras på 15 intervjuer med representanter från kommuner, idrottsföreningar och organisationer. En fallstudie av bokningsdata från sex stadsdelar med socioekonomiska utmaningar i Göteborg, Malmö och Botkyrka kommun har genomförts i syfte att studera om lokala idrottsföreningars tillgång till anläggningstider tycks utgöra en tröskel. 

Fyra typer av trösklar  

Fyra typer av trösklar har identifierats: mentala, strukturella, fysiska och organisatoriska.  

Mentala trösklar handlar om barns och ungas uppfattningar om idrottsmiljöerna: om de känner till dem, vågar ta plats och känner att de får vara där. Isolerade ytor, tydliga regler och brist på känsla av ägandeskap kan skapa osäkerhet, särskilt hos unga tjejer. 

Strukturella trösklar utgår från socioekonomi, kulturella normer och trygghetsfrågor. Föräldrars ekonomiska resurser, arbetstider, språk och föreningserfarenhet påverkar både deras engagemang och barnens möjligheter till deltagande.  

Fysiska trösklar omfattar anläggningars placering, brist på grundläggande faciliteter (som toaletter och förråd) och avsaknad av flexibla lokaler. Många anläggningar ligger i isolerade lägen, dit barn inte kan eller får ta sig självständigt.  

Organisatoriska trösklar inkluderar bristande kunskap om bokningssystem, hög konkurrens om attraktiva tider och svag samverkan mellan skola, kommun, föreningsliv och civilsamhälle.  

Svårt att dra slutsatser om utträngningseffekter 

Fallstudien av bokningsdata visar att frågan är komplex. Kvaliteten på kommunernas data varierar, vilket påverkar analysens räckvidd. Graden av lokal aktivering av barn och unga i valda stadsdelar varierar stort när ett begränsat antal anläggningar jämförs. Även om inga genomgående utträngningseffekter påvisas, finns återkommande exempel där majoriteten av tider bokas av idrottsföreningar som främst aktiverar barn och unga i andra delar av staden. För att kommuner ska kunna ta informerade beslut kring fördelning av tider krävs ändamålsenlig datainsamling och analys. 

Goda exempel från Sverige och Danmark 

Det finns många goda exempel på hur trösklar kan sänkas. De inkluderar flexibla och inbjudande miljöer (t.ex. Herning fotbollsexperiment, Spor10), initiativ med fokus på tjejer (t.ex. Rågsveds motorikbana, LOA-fondens ”Plads til piger”) och lokal samverkan som tar tillvara befintliga lokaler i goda lägen (t.ex. Skate Nation, ”Skola som arena”). 

Så sänker vi trösklarna  

Här föreslås fyra rekommendationer för att sänka trösklar till idrottsanläggningar i områden med socioekonomiska utmaningar: 

Var nära barnen 

Anläggningar bör lokaliseras där barn och unga redan rör sig – i närheten av skolor, bostäder och centrum. Närhet minskar behovet av transport, vilket är särskilt viktigt i områden där föräldrar har begränsade resurser.  

Bjud in alla

Utformningen av anläggningen ska signalera att alla är välkomna. En tydligt markerad entré bjuder in till inomhushallar, medan mjuka gränser fungerar bättre utomhus. Lekfulla element, sittplatser och synliga aktiviteter skapar liv som gör att tröskeln att kliva in sänks. 

Samla aktiviteter

Kombinera olika idrotter, lek, kultur, café och sociala ytor. Det skapar liv och möten mellan olika grupper och blir potentiellt en plats som även föräldrarna känner till och använder. Flexibla lokaler, tillgång till förråd och grundläggande service (som toaletter och vatten) är avgörande. 

Var en god värd

Tydlig information, bemanning och enkla bokningssystem gör det lättare för mindre idrottsföreningar att använda ytorna.  

Genom att integrera fysisk aktivitet i samhällsplanering och arbeta med både arkitektur, organisation och innehåll kan idrottsanläggningar göras mer inkluderande. Helhetssyn och samarbete mellan aktörer är avgörande för att sänka trösklarna och öka delaktigheten i idrottsrörelsen. 

Här kan du ta del av panelsamtalet på Järvaveckan om rapporten.

Hur Slussen exakt kommer att se ut och fungera innan den är helt färdigbyggd är ingen som kan veta. Många har haft synpunkter, experter och allmänhet, under processens gång. Men, efter helgens öppnande av Södermalmstorg och Mälarterassens trappa kan vi börja ana hur det kommer att bli. Spacescapes perspektiv är främst det vi kallar ”den andra formen” alltså hur platsen fungerar och inte ”den första formen” som handlar om det estetiska perspektivet. Läs mer om detta och vår filosofi här.

Spacescape anlitades redan 2009 av Stockholms stad för att utvärdera de fem arkitektförslag som kommit in efter den inbjudna tävlingen. Engelska Foster & Partners tillsammans med svenska Berg Arkitektkontor valdes som vinnare och detaljplanearbetet inleddes. Men det fanns goda idéer även hos andra förslagsställare. Spacescape var stadslivs- och stadsrumskonsult och arbetade tätt med arkitekterna för att försöka ta fram det förslag som bäst motsvarade visionen om en levande mötesplats mellan Södermalm och Gamla stan.

Vi genomförde omfattande stadsrumsanalyser och observationer av stadslivet i den gamla Slussen (byggd 1935) och kunde då konstatera följande: ”Studierna av dagens Slussen (från 1935) visar på vissa kvaliteter, som t.ex. torgplatsen vid Ryssgården, rekreationskajen vid Munkbron, Debasers uteservering, utsikten längs ramperna, men framförallt pekar analyser och observationer på att Slussen idag har stora brister som stadsmiljö, att Slussen som stadsrum har stora problem med otrygghet, otillgänglighet, svag lokal förankring, låga flöden, dålig orienterbarhet, och få rekreationsmöjligheter. Detta beror i korthet på att dagens Slussen inte främst utformats för gående och stadsliv, utan främst som en trafikkarusell för bilar. Det finns således mycket att lära av Slussens stadsliv idag, några saker att ta tillvara men många saker att undvika inför en framtida ombyggnad.”

2011 publicerades rapporten ’Slussens stadsliv nu och sen’, som bilaga till detaljplanen. Våra slutsatser kring förslaget till nya Slussen, som nu i stora delar börjar stå färdigbyggt, var följande: ” Tillgängligheten för gående kommer att öka avsevärt. Slussen blir enklare att orientera sig i – det blir färre riktningsförändringar genom Slussen. Denna kvalitet har även stor betydelse för synskadade och personer med andra funktionshinder… Den upplevda tryggheten kommer att förbättras avsevärt i hela Slussen tack vare enklare orientering och fler verksamhetslokaler och entréer i gatuplan och längs viktiga gångstråk. Som rekreationsmiljö kommer det finnas många nya vistelsemöjligheter, dels i den nya parken vid Katarinahissen, dels i terrasserna, och dels på det nya Slusstorget en helt ny öppen plats i Stockholm där man kan vistas vid vattnet som man idag gör på Munkbrokajen och samtidigt se på slussningen. Södermalmstorg blir ett nytt befolkat torg som aktiveras av omgivande byggnader. I jämförelse med dagens Slussen, utformad för ett annat samhälle där bilen stod i första rummet, kommer framtidens Slussen enligt planförslaget bli, en plats med alldeles unika kvaliteter, inte bara som utsiktsplats med breda panoraman över Stockholm, utan även som en rikare mötesplats för boende, pendlare och turister, till vardags och fest.”

Det var några saker som vi särskilt arbetade med och för i planarbetet: Terrasserna med utsikt över Stockholm, att se Slussen som läktare. Generösa vistelseytor längs med kajerna. Grönskan i Katarinaparken och Södermalmstorg. Bredden på gångbanorna på stora bron (som nu verkar bli verklighet i efterhand). Bussterminalens entré och synlighet mot Skeppsbrokajen. Men framför allt, det raka tydliga gångstråket mellan Gamla stan och Södermalm, där just trappan i Mälarterrassen spelar en avgörande roll. Denna koppling är ryggraden i gångförbindelsen mellan Drottninggatan-Västerlånggatan och Götgatan-Hornsgatan. Av oklara skäl ritades trappan (och rulltrappan) om under projekteringsskedet, vilket bröt mot detaljplanen. Efter vårt påpekande, gjordes dock förslaget om till det som nu är byggt. Denna koppling är Slussen viktigaste del, och redan på invigningsdagen 6 juni blev det tydligt. En strid ström av människor flödade genom trappan, på väg upp till Söder och på väg ner över Slusstorget till Gamla stan.

Slussen är nu med lågbroarna, Mälarterrassens trappa och Guldbron den förbindelse mellan norr och söder som den en gång var innan 1935. Och vi på Spacescape kommer med stort intresse och nyfikenhet att följa stadslivets utveckling på denna nya mötesplats mitt i Stockholm.